Hur många ben har en tusenfoting? Svaret är inte tusen

En tusenfoting har nästan aldrig exakt tusen ben. De flesta har några tiotal till några hundra ben, och antalet beror på art, ålder och hur många kroppssegment den har. Här får du en tydlig förklaring, en snabb jämförelse med andra småkryp och tips på hur du känner igen djuret i trädgården.

Hur många ben har en tusenfoting egentligen

Det korta svaret är att en tusenfoting oftast har mellan några tiotal och några hundra ben, inte tusen. Ett vanligt riktmärke för många arter är ungefär 30 till 300 ben, men variationen är stor mellan olika grupper.

Namnet tusenfoting beskriver alltså formen och det stora antalet ben, inte ett exakt tal. Den verkliga rekordhållaren är en mycket ovanlig art från Australien som har uppmätts till 1 306 ben. Det är ett extremfall, inte något man normalt ser under en sten i svensk natur.

Varför antalet ben varierar

Det som avgör benantalet är framför allt hur många segment kroppen består av. En dubbelfoting har en lång rad små kroppsavsnitt, och på de flesta sitter två par ben. Därför kan även en ganska liten skillnad i kroppslängd ge många fler eller färre ben.

De flesta segmenten är så kallade diplosegment. Det betyder att två ursprungliga segment har vuxit ihop, vilket förklarar varför dubbelfotingar normalt har två benpar där enkelfotingar har ett.

Alla segment ser inte likadana ut. De första segmenten nära huvudet och de sista längst bak kan sakna ben eller ha förändrade bihang. Därför går det inte alltid att multiplicera antalet synliga segment med fyra och få en exakt siffra.

Läs också: Vivlar i skafferiet - Bli av med dem för gott!

Unga individer har färre ben

Hos många arter kläcks ungarna med färre segment och ben än de vuxna har. När djuret ömsar sitt yttre skal kan det bildas nya kroppsegment och nya ben. En liten tusenfoting är därför inte nödvändigtvis en annan art, utan kan helt enkelt vara ung.

Det här är också anledningen till att två individer av samma art kan ha olika benantal. Jag tycker att det är ett bättre sätt att förstå variationen än att försöka hitta en enda siffra som ska gälla för alla tusenfotingar.

Så skiljer du en dubbelfoting från en enkelfoting

De blandas ofta ihop eftersom båda har lång kropp och många ben. Det säkraste kännetecknet är inte hur många ben du kan räkna totalt, utan hur många benpar som sitter på varje segment.

• Dubbelfotingar har oftast två benpar per segment, rundare kropp och långsammare rörelser.
• Enkelfotingar har ett benpar per segment, plattare kropp och rör sig ofta betydligt snabbare.
• Dubbelfotingar lever främst av förmultnande växtmaterial, svamp och annat organiskt innehåll i marken.
• Enkelfotingar är rovdjur som jagar mindre insekter, spindlar och andra små leddjur.

En enkel minnesregel är att dubbelfotingens ben oftast ligger tätt och diskret under kroppen. Enkelfotingens ben syns tydligare från sidan. När jag själv vill göra en snabb bestämning tittar jag därför först på kroppens form och rörelsemönster, inte på att räkna varje enskilt ben.

Vad benen berättar om livet i marken

De många korta benen är byggda för ett helt annat sätt att leva än de långa benen hos en snabb enkelfoting. Dubbelfotingen rör sig i vågliknande sekvenser, där benen arbetar från kroppens framdel mot bakdelen. Det ger en långsam men stabil rörelse genom löv, jord och murken ved.

I trädgården hittar man dem ofta under fuktiga löv, stenar, kompost eller gamla grenar. De söker sig undan uttorkning eftersom kroppen behöver en fuktig miljö för att fungera väl.

Deras roll är i regel positiv. Genom att äta döda växtdelar hjälper de till att finfördela organiskt material, vilket gör det lättare för svampar och mikroorganismer att bryta ner löv och annat trädgårdsavfall.

Det betyder inte att alla tusenfotingar alltid är ofarliga för växter. Enstaka arter kan gnaga på mjuka växtdelar, särskilt om miljön är mycket fuktig och det finns ont om förmultnande material. I en vanlig svensk trädgård är de ändå framför allt en del av markens naturliga kretslopp.

När du hittar en tusenfoting hemma eller i trädgården

En tusenfoting som hamnar inomhus har oftast följt med in av misstag eller sökt en sval och fuktig plats. Den behöver sällan bekämpas. Jag skulle i första hand fånga den försiktigt med ett glas och ett papper och släppa ut den bland löv eller annan skyddande växtlighet.

Undvik att hålla i okända arter med bara händerna. Vissa dubbelfotingar kan avge en illaluktande försvarsvätska när de störs. Den är normalt inte farlig, men den kan irritera hud och ögon. Tvätta händerna efteråt och gnugga inte ögonen.

Om du ofta får in många individer kan du minska problemet genom att täta springor vid dörrar, förbättra ventilationen i fuktiga utrymmen och flytta lövhögar längre från husväggen. Att ta bort all död ved och alla löv är däremot sällan en bra lösning. Det missgynnar fler nyttiga småkryp än det hjälper.

Räkna segmenten och förstå djuret bättre

Det mest rättvisa svaret på frågan om hur många ben en tusenfoting har är därför att antalet varierar kraftigt. De flesta ligger långt under tusen, medan rekordarten visar att namnet i sällsynta fall faktiskt kan komma nära sanningen.

Nästa gång du hittar en under en sten kan du titta efter två saker. Är kroppen rund och rörelsen långsam? Då är det sannolikt en dubbelfoting. Sitter benen ett par i taget på segmenten och djuret rör sig snabbt åt sidan, är det snarare en enkelfoting.

Oavsett vilket är fyndet en liten påminnelse om hur mycket som pågår under löven. Låt gärna djuret vara kvar där du hittade det, eftersom just den fuktiga markmiljön är en viktig del av dess liv.