På våren kan en stor humledrottning ses krypa längs marken eller undersöka en gammal hålighet. Hon letar efter en trygg plats där ett nytt samhälle kan börja växa. Här går jag igenom hur humlor bygger sina bon, vilka miljöer de väljer och hur du kan hjälpa dem i trädgården utan att störa.
Humlebon finns oftast på skyddade platser nära blommor
- Små håligheter i marken, gamla musbon, fågelbon och murkna stubbar är vanliga boplatser.
- Ett humlesamhälle lever normalt bara under en säsong.
- Boet kan innehålla från ett tiotal till flera hundra humlor, beroende på art och tillgång på föda.
- Humlor behöver både tidiga vårblommor och blommande växter under resten av sommaren.
- Det bästa sättet att hjälpa dem är ofta att låta boet vara och minska städningen i trädgården.

Hur bor humlor i naturen?
De flesta humlor bygger sina bon i en liten, skyddad hålighet. Det kan vara ett övergivet mus- eller sorkbo, ett gammalt fågelbo, en hålighet under stenar eller en murken stubbe. Vissa arter flyttar gärna in mellan stenar, i torrt gräs eller i hålrum under byggnader.
Humlor gräver vanligtvis inte ut stora bon på egen hand. I stället utnyttjar de platser som redan ger skydd mot regn, vind, kyla och rovdjur. Därför är en prydligt krattad trädgård inte alltid den bästa miljön för dem. Löv, torrt gräs och ostörda hörn kan göra större nytta än man först tror.
Boets läge varierar mellan arter. Jordhumlor håller ofta till under marken, medan trädgårdshumlor gärna kan använda fågelbon eller håligheter ovanför markytan. Stenhumlor söker ofta skydd i murar, stenrösen och andra varma stenmiljöer.
Boet är mer än en sovplats
Inne i boet finns små vaxkärl där drottningen lägger ägg och förvarar pollen och nektar. Pollen blir framför allt mat åt larverna, medan nektar ger energi åt de vuxna humlorna. Material som mossa, gräs, löv och annat torrt växtmaterial hjälper till att isolera boet.
Jag tycker att det är lätt att missförstå ett humlebo som ett slags litet getingbo. Skillnaden är att humlor bygger ett mjukare och mer oregelbundet bo, ofta dolt i en befintlig hålighet. Det kan vara svårt att se själva boet, men regelbunden flygtrafik vid samma lilla öppning avslöjar ofta platsen.
Så utvecklas ett humlesamhälle under sommaren
En befruktad drottning övervintrar ensam och vaknar när våren börjar bli varmare. Hon behöver först äta ordentligt, eftersom hon ska både hitta en boplats och föda upp den första kullen på egen hand.
När boet är valt samlar hon pollen och nektar, lägger sina första ägg och håller larverna varma med hjälp av kroppen. De första arbetarna som kläcks tar så småningom över insamlingen av mat. Då kan drottningen stanna i boet och ägna sig åt äggläggning.
| Period | Vad som händer | Vad humlorna behöver |
|---|---|---|
| Tidig vår | Drottningen vaknar och söker mat och boplats. | Pil, sälg, krokus, sälg och andra tidiga blommor. |
| Vår och försommaren | De första arbetarna föds och samhället växer. | Skyddad boplats samt rikligt med pollen och nektar. |
| Sommar | Arbetare, hanar och nya drottningar utvecklas. | Blommor med olika blomningstid och vattennära miljöer. |
| Sensommar och höst | Nya drottningar parar sig och söker vinterplats. | Blommor sent på säsongen och ostörda övervintringsplatser. |
De flesta humlesamhällen försvinner när hösten kommer. Arbetare och hanar lever inte vidare till nästa vår, medan de nya drottningarna övervintrar på egen hand. Det betyder att ett bo som ser aktivt ut i juli kan vara tomt några månader senare.
Samhällets storlek beror på art, väder och tillgång på föda. WWF beskriver variationen som allt från ett tiotal individer till flera hundra i samma bo. [Källa: WWF om humlor]
Vilka platser väljer humlor till sina bon?
En bra boplats är framför allt torr, skyddad och lagom varm. Den bör också ligga nära blommor, eftersom humlorna annars måste flyga långt för att hitta mat. Naturvårdsverket lyfter bland annat ihåliga träd, stenmiljöer och hålrum mellan stenar som viktiga livsmiljöer för vilda pollinatörer. [Källa: Naturvårdsverket om vilda pollinatörer]
- Under marken: gamla mus- och sorkbon ger färdiga gångar och ett jämnare klimat.
- I gräs och löv: torrt växtmaterial skyddar mot kyla och hjälper till att isolera boet.
- I stenmiljöer: murar och stenrösen kan bli varma på dagen och skyddade på natten.
- I träd och stubbar: håligheter ger skydd ovanför marken och passar vissa arter särskilt bra.
- Nära hus: några humlor kan flytta in under tak, i väggar eller andra hålrum som påminner om naturliga boplatser.
Det är inte säkert att en särskild humleholk blir bebodd. Humlor väljer själva och kan föredra ett gammalt musbo framför en nybyggd låda. Min erfarenhet är att miljön runt boet spelar större roll än själva holken. Finns det mat, lugn och skydd ökar chansen att humlorna hittar en lämplig plats.
Så känner du igen ett aktivt humlebo
Det tydligaste tecknet är att humlor flyger in och ut genom samma lilla öppning. Aktiviteten är ofta störst under varma delar av dagen. Ibland syns också små bitar av gräs, mossa eller annat bomaterial vid ingången.
Ett enstaka hål i marken betyder däremot inte automatiskt att där finns ett humlebo. Många andra smådjur använder liknande håligheter. Följ därför flygningen på avstånd i några minuter i stället för att peta i öppningen eller lyfta på stenar.
Humlor är normalt fredliga när de får vara i fred, men de kan försvara boet om någon trampar nära ingången eller stör det upprepade gånger. Jag brukar rekommendera att man markerar platsen diskret och låter gräsklippare, barn och husdjur hålla lite avstånd.
Läs också: Vanliga insekter i Sverige - Känn igen dem och locka fler!
Om boet ligger nära huset
Ett humlebo vid en gång, altan eller dörr behöver inte tas bort automatiskt. Om humlorna inte orsakar problem är det oftast bäst att låta kolonin leva färdigt. Boet försvinner vanligtvis av sig självt senare under säsongen.
Blir placeringen ett verkligt säkerhetsproblem bör du inte täppa igen öppningen eller försöka flytta boet på egen hand. Kontakta i stället en lokal skadedjursfirma eller någon med erfarenhet av humlebon. Kemiska bekämpningsmedel är en dålig lösning när problemet kan hanteras genom avstånd och lugn.
Så gör du trädgården mer humlevänlig
Det mest effektiva är att skapa en trädgård där det finns mat under en lång period. Våren är särskilt viktig eftersom drottningen behöver energi för att starta samhället. Sälg, lungört, krokus och sälgväxter kan ge tidig föda, medan klöver, lavendel, timjan, kungsmynta och många sensommarblommor håller tillgången igång.
Plantera gärna flera arter som blommar vid olika tider. En rabatt med bara en kort blomningsperiod hjälper mindre än en lite rufsigare plantering som erbjuder pollen och nektar från vår till höst.
- Låt en del av gräsmattan växa längre och klipp den först efter blomningen.
- Spara lövhögar, torra växtstänglar och några ostörda hörn.
- Behåll gamla stubbar, stenrösen och murar när det är praktiskt möjligt.
- Undvik bekämpningsmedel i blommande områden där humlor samlar mat.
- Plantera växter med olika blomformer så att både kort- och långtunghumlor hittar föda.
En vanlig missuppfattning är att alla humlor bygger egna bon. Det gör inte snylthumlorna, som också kallas gökhumlor. De tar över andra humlors bon och låter värdarten föda upp deras avkomma, vilket gör att deras utseende och beteende kan skilja sig från de humlor som själva sköter hela samhällsarbetet.
För mig är den viktigaste trädgårdsåtgärden därför inte att bygga den perfekta humleholken. Det är att lämna kvar små delar av trädgården där naturen får vara lite stökig. Där uppstår ofta de skyddade hålrum som humlorna faktiskt letar efter.
Ett humlebo behöver sällan din hjälp
Humlor bor i små, skyddade håligheter där de kan hålla rätt temperatur och få nära till blommor. De flesta bon används bara en säsong, men deras betydelse sträcker sig längre än så eftersom nya drottningar tar med sig nästa generation.
Ser du humlor som flyger in och ut ur marken, en stenmur eller en gammal stubbe är det bästa du kan göra att ge dem arbetsro. Med blommande växter, mindre städning och lite tålamod kan även en vanlig svensk trädgård bli en trygg plats för ett helt humlesamhälle.